WARSKAVI I NÖD

"A man who dares to waste one hour of time has not discovered the value of life" - Charles Darwin

Vinden kom. Vi kände oss redo. Vi kämpade in i det sista med att ordna med det sista på båten innan avfärd. När man väl ser på internet att vinden kommer får man helt plötsligt helt ny energi som får en att inse hur mycket man har kvar att ordna. Vi höll tummar och ben om att alla våra delar från vår ena sponsor (Clas) skulle dyka upp innan denna vindpust var över. Vi kämpade mot klockan men hade bara oss själva att skylla egentligen. Det är skumt det där. Man är på ett ställe och man borde egentligen bara göra klart ALLT för att kunna åka direkt men det finns så mycket mer intressanta saker att ta tag i än att leka med båten eller ordna saker man MÅSTE ordna!

Vi fick tag i vårt nya kök. Ett Gasolkök. Vi ordnade med mat, rom, vatten, färska saker och allt var klart. Bara immigration och sånna formaliteter kvar. Det tog oss hela dagen att ordna det och att fixa dingen och det sista blev för sent för oss för att kunna sätta segel på tisdagen när vinden precis börjat! Den 27e mars satte vi fart, tidigt på morgonen. Vi kände inte för att missa denna vind heller så valde att inte spendera en dag till med att fixa delar till det nya köket för att sätta i det utan valde att åka och hoppas på att ordna det på galapagos! Vi skyndade oss. Klockan var 06:00 när vi insåg att ankaret i La playita, Panama var fast. inget klart vatten, kallt vatten, solen knappt gått upp och krokodiler i vattnet. Vi började tro att vi skulle bli kvar här ytterligare veckor utan att ha något att göra och bara vänta på vind...


Simon tog några djupa andetag och kastade sig i vattnet. Någon minut senare såg vi han vid vattenytan. Tummen upp! Vi var fria. Simon slängde sig ombord och vi var äntligen på väg från Panama. Äntligen Stilla havet på riktigt!

5 dagar trodde vi vinden skulle hålla i sig med bra styrka för vårt slagskepp. Men icke. Efter 3 dagar dog det och vi insåg snabbt att vi var mycket närmare Panama än Galapagos. Något vi verkligen inte hoppats på när vinden dött. Vi kämpade i dagar för att komma åt den minsta av vindpustar. Motor hit och dit. Försöka hitta vind. Mer samtal med sattelittelefonen innan detta har vi inte haft. Förmodigen under hela resan innan som bara under denna etapp! Vi lyckades till slut hitta lite ynka vind och spenderat i stort sett all diesel. Vi gled in i Galapagos på Isla San Cristobal efter 11 dagar till sjöss.

Kul att notera. Vi spenderade lika mycket diesel på 900nm Panama - Galapagos som vi gjort under hela vår resa sedan Las Palmas till Panama. Men det är ett erkänt ställe att vara bråkiga vindar på. Vi är här nu och det är det som räknas!

Tanken var från början att vi skulle "fula" oss lite och säga att vi var i emergency och trycka på artikel 50. Sjönöd. Vilket mer eller mindre säger att vi är tillåtna i landet minst 72h för att reparera skador. Vi tänkte skylla på sjönöd och dåligt med vatten/mat. Det behövde vi inte till slut. Halvvägs från Panama hade vårat sista batteri havererat totalt och vi kunde därför säga sanningen om detta och slippa ljuga. Bra sa dom i galapagos och gav oss i alla fall 72h för oss att ordna med vad vi behövde. Bra sa vi som kom in för i stort sett inga pengar alls.

Efter letat i hela staden efter ett batteri lagom stort och för marint bruk insåg vi att det skulle ta oss 10dagar att få hit till Galapagos. Vi klagade inte. Det är otroligt här. Både djurmässigt, naturmässigt och med massa kul folk! Efter ett tag blev vi inkallade till hamn kaptenen som är någon general, kapten eller annat skumt i marinen här. Vi satt ner och pratade och han ville till slut kolla på batteriet. Igen. Något vi redan gjort. Visst tänkte vi. trasigt som trasigt. Men under tiden hade vi fyllt på vatten och gjort allt vi tänkt för att rädda batteriet. Detta insåg vi när vi hade 4 man över från marinen på båten att det hjälpt och dem trodde att vi lurat dem. dem kortade vårat besök till bara ytterligare 24h. Vi stressade för att lösa allt för att kunna åka. Efter ordnat allt försökte vi ett sista försök, mest för att det är underbart här i Cristobal. Vi har nu klarerat in och tänker stanna tills vi verkligen känner oss manade att åka och känner att vi sett stället!

Vi har badat i en lagoon i en vulkan, surfat, klappat sköldpaddor, sett hajar, you name it! Vi börjar mer och mer känna oss redo men det är så otroligt med folk, natur och underbart väder att vi blir nog kvar ett litet tag till.

Vi beräknar att överfarten snart kommer ta 30dagar. 3000nm och vi brukar snitta 100nm. Vi hoppas på snabbare. Men tror inte det. 30dagar över ett hav man kallar stilla som sällan är det. Vi får se hur det kommer vara. Vi har hört av många att man behöver komma ner på 6grader syd för att hitta vind. Det är vår första plan och därifrån ta oss mot marquesas! Efter det får vi se vart vi tar vägen. Öar och atoller finns det till oändlighet! Vi har planer och ideér och planer. Allt kommer säkert ändras 1000gånger!

Tillfällig plan som det ser ut nu är;


Galapagos   
3000nm        - SEGLA
Marquesas   
770nm        - SEGLA
tahiti       
150nm        - SEGLA
Bora bora   
700nm        - SEGLA
cook / suwarrow
450nm           - SEGLA
Samoa       
300nm          - SEGLA
Tonga vava'u    
450nm           - SEGLA
Fiji       
600nm        - SEGLA
Vanatu      
300nm        - SEGLA
Nomea       
750nm        - SEGLA
Brisbane    

Det finns många atoller där emellan och det finns mängder av valmöjligheter i varje ställe. Men det kommer när vi vet mer. Allt kommer helt enkelt när vi vet mer information och när vi träffat fler personer som har ideér och egna tankar. Man ändrar sig konstant hela tiden i alla fall!


Efter en mindre avskedsmiddag tog vi båten under armen och började röra oss mot Galapagos. Äntligen!


Redan på väg mot Galapagos efter sett valar, delfiner, rockor och allt möjligt insåg vi att djurlivet kommer vara annorlunda! Här en liten mört vi drog upp efter ett par dagar!


Efter två timmars filéande så hade vi en redig hög på ca; 10kilo mahi-mahi-filéer. Trevlarns!


En stycken filéad Mahi?


Med så mycket fisk är det skönt att ha kyl.. eller nej vänta nu. Den dog samma dag vi fick fisken! Satan!


Äntligen på Isla san Cristobal, Galapagos. 900nm på 11dagar och all diesel spenderad! Jahapps!


På denna ön är det redigt med sjölejon. Folk säger att det är ett problem...


När det är mycket Sjölejon här så är dom överallt! På båten och överallt! Det är ett litet problem. Men ett trevligt problem!

 
Går man ihop många seglare och backpackers blir det inte så dyrt att hitta på saker här heller!


Efter en lång dags utflykt gör man sig förtjänt av lite avslappnande sällskap på random båt. Rom ett måste!


Sliten viking. Men Galapagos har mycket att erbjuda!

 

// Warskavi med vänner?