JOSEF TALAR UT
 
Vi valde att med tanke på Josefs engelska (egentligen tyska då han är från Österrike) språk att låta hans inlägg vara intakt. Nedanför hans inlägg kommer hans inlägg översatt till Svenska. Tack Google translate för det!
 
---
 
How to start? It's a long story that takes me back aldready to March 2012. I lived as a happy camper on my boat in Maui, Hawaii.
After about 7 years of being illegal in the US i got caught by the INS. They did first put me in dear old Uncle Sams hostel in
2months before they descided to send me back to Austria... without my boat. (How can anyone ever be illegal anywhere on this planet,
it's all just about where you've been dropped out from your mothers vagina??)
 
Arriving in Austria without any money i had to find a way to collect a crew that could take my boat back from Hawaii to at least Panama
where I in the mean time would have to get to. I soon learned that to find a crew from Austria was not an easy task. Hitch hiking headed
towards panama, still without crew nor money. I was hitch hiking via Pisa, Genua, Antibe, Barcelona. Found a boat to take me from Spain
to Las palmas via gibraltar. During this time, i got a hold of a crew in Hawaii that could take my boat back to Panama. Things were looking
great!
 
But it all fell apart when I realized that in Las Palmas during this time, there was about 60-70 other boat hunters that also wanted to
join boats to get to the carribean. We all made great friends during long nights sitting up and talking all of us in search for boats.
Also one thing that conserned me was that most of the captains on all boats were a bunch of snobby fucktards to be honest. So I started
thinking. Will I find a boat with a crew like the one just spoken about?
 
Any how, one evening when I was just sitting there with a cool blonde in my hand, suddenly the the quietness in the air got disturbed
by some barbaric lookin guys whoms language I did not even try to understand. Dear reader, i could give yu 3 guesses who these might be,
I only think you'll need one though! ... Yes... That's right!
 
LAter that same evening i started talking a bit with these guys and it seemed like they might be on the lookout for a 4th member. Nothing descided yet, but still on the lookouts. The day after I checked the boat. I just got this jaw dropping moment. I needed a beer. I needed to evalluate my eventual option to go on this boat. After a little bit
I started thinking to my self, what can possibly go wrong with 4 guys on a 27ft boat crossing the atlantic? Ok, my adventurous spirit
took over hand and I told them that if they wanted me as a crew I would say yes!
 
November 3rd, my 45th birthday. Ludde, Tobbe and Simon surprised me with the most optimal gift for me at the time. A ride on Warskavi
from Las Palmas via Cap verde to Barbados!
 
And here I am now! Writing the last days over the atlantic after a much succesfull sailtrip!
 
Thanks guys for gettin me this far!
 
---
 
 
Var startar man? Det är en lång historia som tar mig tillbaka till mars 2012. Jag levde som en glad en på min båt i Maui, Hawaii.
Efter ca 7 år som olagligt i USA tog INS mig. De gjorde först sätta mig i kära gamla farbror Sams vandrarhem i
2 månader innan de bestämde sig för att skicka mig tillbaka till Österrike ... utan min båt. (Hur kan någon någonsin bli olagligt någonstans på denna planet,
det handlar bara om var du tryckts ut ur din mors vagina?)
 
Framme i Österrike, utan pengar, var jag tvungen att hitta ett sätt att samla en besättning som kunde ta min båt tillbaka från Hawaii till åtminstone Panama
där jag under tiden skulle behöva komma till. Jag lärde mig snart att hitta en besättning från Österrike var inte en lätt uppgift. jag började gå
mot Panama, fortfarande utan besättning eller pengar. Jag vandrade genom Pisa, Genua, Antibes, Barcelona. Hittade en båt att ta mig från Spanien
till Las Palmas via Gibraltar. Under denna tid fick jag tag på en besättning på Hawaii som kunde ta min båt tillbaka till Panama. Saker letade
bra!
 
Men det föll allt isär när jag insåg att i Las Palmas under denna tid, var det cirka 60-70 andra båtar jägare som också ville
gå båtar för att komma till Karibien. Vi blev alla bra vänner under långa nätter, satt upp och pratadeom att alla var på jakt efter båtar.
Också en sak som oroade mig var att de flesta av kaptenerna på alla båtar var ett gäng snobbig fucktards att vara ärlig. Så jag började
tänka. Kommer jag hitta en båt med en besättning som den jag just talat om?
 
Hur som helst, en kväll jag bara satt där med en söt blondin i min hand, blev tystnaden i luften blev störd
av några barbariska lookin killar vilkas språk jag inte ens kunde försöka förstå. Kära läsare, jag kunde ge er 3 gissningar om  vilka dessa kan vara,
Jag tror bara du behöver en dock! ... Ja ... Det stämmer!
 
Senare samma kväll jag började prata lite med dessa killar och det verkade
som de kan vara på jakt efter en 4: e medlem. Ingenting descided ännu, men ändå på utkiksplatser. Dagen efter jag kontrollerat båten.
Jag tappade hakan. Jag behövde en öl. Jag behövde överväga mina eventuella alternativ för att gå på denna båt. Efter lite
tänkande på mig själv, vad kan möjligen gå fel med 4 killar på en 27ft båt över Atlanten? Ok, min äventyrliga anda
tog över hand och jag sa till dem att om de ville ha mig som en besättning skulle jag säga ja!
 
3 november, min 45-årsdag. Ludde, Tobbe och Simon överraskade mig med den mest optimala presenten till mig då. En tur på Warskavi
från Las Palmas via Cap Verde till Barbados!
 
Och här är jag nu! Skriver de sista dagarna över Atlanten efter en mycket lyckad sailtrip!
 
Tack killar för gettin mig så här långt!