Loggbok

STILLA HAVET

"Let me recommend the best medicine in the world; A long journey, at mild season, through a pleasant country, in easy stages! - James Madison

Vi håller nog alla på Warskavi med om det. Det är en lång resa. Det tycker vi om. Det är otroligt trevliga länder vi glider igenom. Bitvis är det ganska humant väder men oftast väldigt varmt. Vi ska verkligen inte klaga. Vi har hört rykten om att det inte är lika varmt i hela världen denna tid av året. Men bitvis är det verkligen så varmt att det är svårt att få något gjort. Man vaknar upp i en båt som är nästan 30 grader varm och man ska sedan ut och jobba i solen. Dessutom med vetskapen att det bara kommer bli varmare dessutom.

 

Sedan sist vi skrev har vi varit med om ganska mycket. Vi åkte vidare från Cartagena, dock bara för motor då vindarna mer eller mindre dog helt och hållet. Vi tog oss in i Panama, utan att klarera in eller något utan fulade oss mellan de otroligt exotiska och vackra öarna i San Blas. Otroligt trevligt ställe och jag tror vi alla hade velat vara kvar längre men ett inre stressmoment vägde tyngre än att ligga på latsidan i San Blas och leva lyckliga. Vi tog oss därefter från skärgårdarnas skärgård (San Blas) in till Panamakanalens karibiska sida. Colon.


Svindyr marina men med mycket hjälpsam personal tog det oss nära 10dagar innan vi äntligen kunde ta oss igenom. Mycket slit och mycket jobb med att hitta rätt i staden. En stad som skall vara sjukt farligt dessutom. Och en del slit med pengar som skall betalas. En båt under 50 fot kostar 1875 USD att passera. Däremot får man tillbaka 891USD. Deposition. Linor behövs. Man måste vara 5 i besättningen av säkerhetsskäl. allt behövde fixas innan. Men som sagt, efter lite slit och fix med allt, mycket samtal med sattellittelefonen kunde vi till slut konstatera att vi var redo att gå igenom kanalen. Förhoppningsvis kommer vi dessutom bli publicerade i stor seglartidning om denna genomfart, vi återkommer om detta blir av eller ej något senare.


Lite priser vi fick när vi gick igenom var;
- TRANSIT :                             1875USD (891USD fås tillbaka)
- LINES (4x125ft) :                       60USD
- LINEHANDLER :                          75USD
- Hittad besättningsman i marinan : 60USD (för att han skulle kunna ta sig tillbaka)
- Mat och dryck till besättning och advisors efter vad du är sugen på att bjuda på!

Så det var inte den billigaste av historier. Speciellt inte när man jämför  med Kiel som är dubbelt så lång och endast kostade 10EURO. Skillnad på skillnad tydligen!

Nu har Ludde precis kommit tillbaka till båten efter lite semester från Semester som han spenderat på annat håll med besök hemmifrån. Det kommer ett mer utförligt inlägg innan vi er oss av med allt som vi behövt fixa. Saker vi tänker på och liknande. Men för stunden får detta räcka åt er ett tag. Snart skriver vi igen. Enligt filer verkar det som om vi kanske kastar loss i slutet på veckan. Vi får se!


Puss och kram!
Warskavi - med löften om bättre inlägg och mer bilder snarast!

 

WARSKAVI MISSLYCKAS FISKA DE STORA FISKARNA

"Det finns väl något citat om att när man ramlar så är det bara hoppa upp i sadeln igen? Tänk att det står här" Random människa


Vi försöker allt vi kan att hela tiden få upp så mycket fisk som möjligt. Dels för att det är otroligt mycket godare än konserverad mat men också för att det håller nere våra utgifter. Lite som win win. Vi försöker också att råffa åt oss varenda tips vi kommer över angående just fiske. Sättet vi valt att fiska på (för det mesta) är genom att på de bakre knaprarna fästa ungefär 1m paracord (kraftig sådan, skall tåla en 200kg), ut från den har vi satt en 4mm tjock nylonlina ungefär 30m lång. Från denna fäster vi oftast en rosa (Fungerat bäst med rosa så varför ändra taktik?) plastsquid med bubbelhuvud på. Detta gör att vi sedan vid napp kan dra in fisken för hand istället för att rulla in dem med fiskespön. Trevligt och fungerar förvånandsvärt bra!


"NAPP!! Vi har något grabbar"
Ludde skriker från sittbrunnen samtidigt som han slänger sin bok åt sidan. Lika snabbt som han fått ur sig de magiska orden, napp, har Simon lyckats springa upp och står med stora ögon och blickar på linan.
"Fan Ludde, jag tror det är en rätt stor fisk alltså. Kolla vad linan är sträckt. Sådär har det inte sett ut innan"
Det har alltid sträcks lite när man får fisk. Fisken kämpar ju ändå lite. Men det här var in absurdum. Otroligt sträckt. Den hade varit ännu mer sträckt om det bara gick. Men då hade den nog gått av.
"Det har du no..."
Innan Ludde han svara på simons påstående såg de bägge hur linan hoppar tillbaka.
"Shit, den släppte"
Ludde slänger sig ner efter paracorden och känner efter. Visst var det så. Den släppte. Det största dom tre vännerna någonsin haft på kroken släppte. Den släppte dessutom långt innan dom han få se vad det var för något.
"Den är fortfarande efter draget!"
Simon spanandes har sett en stor skugga efter draget. Ludde börjar sakta och utan ha en aning om vad han egentligen håller på med dra in draget något för att sedan släppa ut det något. Till slut ser även Ludde hur skuggan kommer och hugger tag i kroken"
"And we're back in the game!"
Ludde ler samtidigt som han kikar tillbaka på Simon. Simon ser nöjd ut. Sådär nöjd en kapten kan vara när man har något stort efter båten.
"Jahapps, hur gör vi nu då?"
Tobbe kikar upp från salongen på båten.
"Ptjaaa... jag har känt lite på linan och det finns inte en suck att vi kan dra upp den där jaekeln nu på ett tag alltså. Tror vi får vänta lite. Får väl ta och laga lite mat innan det blir för mörkt kanske?
"I'm on it!"
Tobbe har redan förberett och påbörjat matlagningen.
"Ptjaa, då väntar vi då"

Och vänta gjorde dom. Efter ungefär en timma påbörjade dom sin aktion att hala in besten från djupet. Tillsammans gjorde Simon och Ludde en kraftsamling och började hala in fisken.
"Undrar vafan det är för något? Tungt är det i alla fall"
Ludde mumlar lite som svetten börjar pärlas i hans panna!
"Det såg ut som om det var något stort" erkänner simon samtidigt som även hans panna börjar samla på sig lite svettpärlor.
"Det skulle inte förvåna mig om det är en haj. Det såg så ut när den jagade draget" fortsätter han.
"Shit. vafan gör vi då?
"Då drar vi upp den och ser jaekligt coola ut på bild" skrattar simon fram samtidigt som de börjar urskilja skuggan i vattnet bakom båten.
"Här kommer den!"
Tillsammans såg dom hur den stora skuggan fortsatte att växa... och växa...
"SVÄRDFISK! STOR SÅDAN OCKSÅ!" utbrister Ludde.
"Tror till och med det är en Blue Marlin alltså. Skönt att det inte är en haj. Det hade ju kunnat vara farligt.
"Mja, fast det där svärdet är nog inte heeelt ofarligt ska du se" tillägger Tobbe.
"sant. i och för sig..."
När dom väl fått upp fisken till ytan och Simon lyckats sätta huggkroken precis där den borde sitta, bakom gälarna, börjar de inse faktum. Hur fasen skall denna best komma upp i båten? Sprattlandes med sitt svärd till näsa och tre amatörer till fiskare i båten var det svårare än man skulle kunna tänka sig.
"Vafan, hämta spriten så dödar vi den här bara innan vi drar upp den i båten!" Simon fick till en snilleblixt.
"Vänta två sekunder. Ska bara linda fast linan i vinschen först så vi inte tappar ut allt så det går av" Ludde snilleblixtar han med! Tobbe ställer sig på knä och häller den 99% alkoholen från köket ner på väster sidas gälar. Som en blixt från ovan började fisken, kanske inte så konstigt, sprattla sm en galen. Den lyckades sprattla så mycket att vår huggkrok lyckades bända ut sig så mycket att greppet bakom gälarna släppte. Men vad gör väl det. Draget sitter ju kvar och Ludde har ju dessutom säkrat linan. Trodde vi ha. Pang sa det och så gick tafsen av.
"Jahapps! Så mycket med de 2timmarnas slit."
Fisken slet sig. Vår drag kvar i käften och antagligen halvdöd/död efter supen i gälarna. Så om någon hittar den flytandes omkring får ni mer än gärna hojta till. Numret finner ni till vänster här!

Men vi är inte dom som ger oss i första taget. Redan några timmar senare lyckades vi mitt i natten dra upp en fisk. Vi har ingen aning om vad det var för något. Vi vågade inte äta den. Vi använde den som bete senare. Den såg ut som en korsning av Kingfish och en ål. Vad är det för något tror ni?

Dagen efter satt vi på helspänn och väntade på att fiskelyckan skulle vända. Två drag ut efter båten och alla tre satt och inväntade storfisken. Idag händer det tänkte dem. REVANCH! Det skulle ta dem fram till 16:50 lokal tid innan det hände igen (varför vi minns det var för att fisken dagen innan högg exakt samma tid. Skumt). Klick hörde vi. Babords klädnypa för att varna om fisk hoppade av. Och mycket riktigt STOR fisk igen. Men det tog kanske 3sekunden innan den släppte från det draget. fan tänkte vi. Men som av en händelse högg den istället på styrbords sida av dragen. TACK för det! Men släppte till slut därifrån också. När vi drog in dragen, eller det som var kvar av dem, insåg vi att det hade inte släppt som vi tänkte, utan på ena sidan hade fisken (tror i och för sig det var ett monster) dragit av vår nylonlina, helt ny och skall hålla för 200kg och på andra sidan dragit av tafsen. Så återigen vinner fisken. Hoppas fiskelyckan vänder snart... Vi har snart inga mer drag kvar!

Seglatsen mellan Aruba och Cartagena trodde vi skulle bli lite blåsig. Fick höra varningar om Storm och kraftig vind. Men alla sa olika. Vi tänkte att vi lägger kursen till Santa marta (ungefär 130 distans innan Cartagena), när vi är utanför där kontaktar vi vår väderguru (Simons far som hjälpt oss hela resan med att kolla väder, tackar!) och ser hur läget är. Dag två stannade vinden nästan helt. Jaha, så mycket med den stormen. Upp med fulla segel och så skulle vår resa på 400distans bara ta 8dagar enligt GPSen. Kul! Men så fort vi var utanför Santa marta ändrades läget. gribfiler och vädersajter sa dryga 10m/s men vi gjorde en 7knop snitt med endast storseglet. Revat till max. Det var en tuff natt där ingen riktigt fick sova. Men fram kom vi och vi sitter här just nu i Cartagena och planerar lite utflykter. Nästa stop San Blas!

Sen att Ludde, i något berusat tillstånd lyckades missa dingen och hamnade i vattnet har resulterat i att ytterligare en kamera är död, förvisso hans. Men i alla fall. Bilder kommer när vi målat klart med akvarellfärger. Så mycket har vi kvar att fota med ungefär. Får försöka ändra på det. Bilder kommer inom kort!

Tills nästa gång! Tjoflöjt //Warskavi

BRANDÖVNING PÅ WARSKAVI


Sedan vi gett oss av ut på de sju haven har vi försökt att hålla säkerheten på topp. Detta genom att alltid ha brandsläckare och brandfiltar nära till hands i båten i fall av brand. Men detta känner vi ändå att det inte räcker alla gånger. Därför tog vi oss i kragen redan i Holland att testa på en äkta brand. Vi satte därför eld på vårt fotogenkök. Detta fungerade fint och vi klarade oss genom den eldsvådan tack vare att vara snabbtänkta och gå loss hårt med pulversläckaren!


Grejen med brandövningar är att man måste ha det lite till och från hela tiden för att hålla uppe expertisen på att släcka bränder. Därför tog vi oss tillfället i akt att sätta eld på vårt spritkök igår. Andra gången. Denna gång gick det också bra och vi misstänker att tack vare erfarenheten från fotogenköket kommer vi nu också kunna fortsätta använda spritköket. Men till en kostnad av en ny brandsläckare. Kanske är det tredje köket gillt som kommer få allt att fungera felfritt? Vi inväntar gasolkök från vår sponsor i Panama. Tills dess får vi klara oss med det vi har!


Seglatsen mellan Curacao och Aruba var med kraftig vind så vi lyckades hålla ett snitt på dryga 5,5 knop under en nattseglats - endast med revat storseglet. Nu ligger vi i en marina mitt i Oranjestad, Aruba. Vi har haft tillfället att komma över på Relax, en svensk båt med Ola och Carolin som besättning, nu dock med en extra på besök. Dagen efter deras otroligt fina inbjudan träffade vi på Alex, Mike och Taro från en fransk/finsk/irländs båt. Alltid trevligt med lite fiskeprat, platser man varit på och vart man ska. Kul att utbyta historier om inte annat.


Nu blir det till att fortsätta putsa bort allt pulver som ligger i hela båten.

Brandövning nummer 2 - Check!

//En sotig Warskavibesätning

LIFTANDE  UPPTÄCKSFÄRD

"If I saw you hitchhiking, I'd smile and return your thumb's up, just for you doing such a great job of being a positive roadside influence!" - Jarod Kintz
 
Det är svårt att hela tiden hitta nya saker att fånga er läsare med. Det är svårt att hela tiden hålla kolla på vad som sker och vad som händer på båten. Även fast vi fortfarande tycks ha det lätt med att hålla ihop och gör de mesta saker tillsammans är det inte alltid så lätt att återföklara det för folk. Det finns i stort sett alltid 3 saker man gör som långseglare vad vi förstått;
1) Du seglar.
2) Du upptäcker den platsen du kommit till
3) Man fixar båten...
Att vi var duktiga i början att skriva om vad som skett med båten, vad vi lagar och hur den mår är imponerande även för oss själva när vi går tillbaka och läser. Att det är så mycket som det stod i början av vår blogg stämmer till hundra procent och verkar inte heller avta, även fast vi inte skriver om det. Men eftersom man hela tiden skruvar och putsar, meckar och byter tampar, så är det svårt att hålla minnena intakta om vad man fixar var. Därför får detta stycke ha en mening om att vi alltid har förbättringar på båten som sker och att det inte är helt utan komplikationer vi tar oss fram från land till land. Det "största" fix vi fixat nu på sistonde är väl att vi återigen har fiolblock till storskotet som har en råtta. Detta är något vi inte haft sedan Frankrike någon gång och har därför behövt knyta fast tampen när vi trimmat det som vi vill ha det. Tack för det och nu behöver vi inte ha två man för att trimma storseglet! Utöver det håller vi fortfarande på att mecka med utombordaren som trots vår förhoppning i Trinidad fortfarande inte fungerar bra nog för att kunna nyttja den som vi hade velat kunna nyttja en utombordare!
 
Stefan, Tobias skapare, sitter här med oss i en bar i Curacao. Curacao yach club. Vi har valt att lägga oss i marinor under ABC-ö-vistelsen så Stefan skall få lite välförtjänt semester men också för vi fortfarande har problem med dingemotorn. Stefan dök upp på Bonaire och där spenderade vi några dagar att upptäcka byn. Vi lyckades komma över en liten bar i den marinan där vi träffade en hel del kul lokalbefolkning (eller lokal och lokal, folk ditflyttade från holland). En av de "bättre människorna" vi träffade var en fiskare som efter en del prat visade oss hur man agnade med fisk för att dra upp ordentliga bestar till fisk. Tack för det sa vi och vi har nu full kunskap och möjlighet att dra upp de största av fiskar. Överfarten från Bonaire till Curacao resulterade därför i 0 antal fiskar. Vi antar att vår fiskarvän redan dragit upp allt som går att fiska i de farvattnena och vi tar därför detta, inte som en motgång, utan snarare som att vi måste göra bättre ifrån oss till nästa etapp. Sämre är ju svårt.
 
Curacao är vad vi tycker ett riktigt trevigt ställe. Willemstad som är staden. Däremot ligger vi något utanför i Spanish water. Det är lite som en blandnin av känslan av karibien men med folks mentalitet från Europa. Man känner sig hemma. Men fortfarande väldigt långt borta. Trevligt. Dessutom rätt trevligt att komma till en stad som man inte går igenom på några minuter utan att det faktiskt finns lite att utforska mer än exotiska stränder, grottor och snorklingsvatten. Man känner sig nästan civiliserad igen. Om det inte vore för att ingen av oss går i skor längre mer eller mindre! Ludde har avverkat sitt 4e par flipflops, Tobbes flipflops är sönder och har därför tvingats dra på sig ett par varma och svettiga converse när det behövs och Simon sitter i skrivandets skull med en tejpad fot. Need I say more?
 
Tyvärr har vi en bit in till Willemstad. Det är drygt 30min promenad in till en busshållplats. Från busshållplatsen tar man sig in lätt. Billigt. Men man vet inte riktigt vad det är för buss som kommer. Antingen är det en buss, en sån som vi ser som buss, stor, varm och högljudd eller så kommer det en liten van. Förra vanen vi satte oss i satt baksätet löst och bakluckan gick inte att stänga. Spännande. Vi överlevde. Vi har också börjat använda oss av tummarna. Något vi inte gjort allt för mycket innan men som nu, två gånger på två dagar, hjälpt oss att ta oss mot/in till stan. Lifta är något som man inte skall underskatta. Bägge gångerna har vi fått mängder av tips om vart man ska, inte ska etc. Alla verkar väldigt trevliga och vi känner oss mer än väl bemötta. Förvisso har ingen vi liftat varit infödda locals utan antingen på besök själva eller hitflyttade. Spelar ingen roll känner vi. Lifta är avbockat på listan över saker att göra!
Ett tips är ju iofs när man handlar mat att man frågor om dem har utkörning så kan man åka med maten! Perfekt! Fungerat för oss!
 
Vi har också kommit över butiker där priser på kött, kyckling och liknande är överkomligt igen (första gången sedan Spanien) så vi har bestämt oss för att grilla lite under vår vistelse här. Härligt. Sommarkänsla i Januari. Man ska väl inte klaga!
 
IMG 0001
Vägen mellan trinidad och Bonaire var lugn och fin
 
IMG 0044
Kralendijk,bonaire. Stadens "huvudgata" - Mer eller mindre den enda gatan utöver strandpromenaden
 
IMG 0076
Ibland när man inte kan lifta får man gå. Då blir det långt när man ligger i en Marina 3mil från Staden i Curacao.
 
IMG 0080
Men att lifta får ändå Stefan att bli glad, simon att fantisera om allt möjligt och Tobbe att bli helt i extas!
 
IMG 0081
Curacao - här händer det grejer! Gissa vart vi är ikväll?
 
IMG 0094
Det verkar lite som om Stefan har hittat vår gömma av myggor i båten. Har varit en del och vi har fått gå loss med insektsdödarmedel. Får se om det blir mer på de benen under natten nu!
 
IMG 0097
Just nu är det en del slappande i solen och tar igen oss efter en dag ute igår
 
 
Över och ut // Warskavi och Stefan!
TIPS #4
 

Det är ibland inte så lätt att lyckas hitta info från folk man möter på. Det är heller inte alltid så lätt att hitta böcker om varje ställe man ska till. Det är inte alltid man har så lätt att veta vart man ska innan man är där heller. Men vi tänkte i alla fall här ta och tipsa om lite hemsidor som har hjälpt oss en del på resans väg. Länktips helt enketl!
 
www.noonsite.com - En otroligt bra hemsida som i stort sätt listar alla städer och hur man tar sig dit etc. etc. In och kika så får ni se!
 
www.previmer.org - En riktigt bra sida om franska kustan och även runt england om de beryktade strömmarna och tidvattnet... bland mycket annat! Bra tips!
 
Vi tänkte att vi fyller på denna sida med lite mer länkar allt eftersom vi själva kommer över det på något vänster!
JOHANNA TALAR UT
 
Hur jag överhuvudtaget hamnade på Warskavi af Gamleby är en story i sig,
eftersom jag inte kände vare sig Simon, Tobias eller Ludvig före jag mönstrade på båten.
Så för Er som inte hört historien så börjar jag med den. För er som redan hört den, ja ni
vet ju att det var så att jag helt enkelt Googlade.
 
Jag har de senaste 4 åren pluggat till jurist i Umeå och innan jag tar ut min examen i vår
så ville jag iväg på ett äventyr. Efter mycket funderande föddes tanken på att ö-luffa
någonstans och jag fastnade för Karibien, för ja… Pirates of the Caribbean. Need I say
more? Enligt en massa forum på nätet var bästa sättet att ta sig runt att mönstra på en
segelbåt. På ett forum någonstans hittade jag så en länk till www.theinspiration.se inte
 mindre än samma vecka som killarna satte segel från Gamleby. Efter att ha följt deras
strapatser och framsteg ett par veckor tog jag slutligen mod till mig (mitt i
examensarbetesångesten) och mailade. Vad är det värsta som kan hända? Tänkte jag. Efter
en väntan som kändes som en evighet fick jag till slut svar! Efter diverse fler mail, en
skypekonversation med Ludde och, som jag i efterhand förstått måste ha varit en hungrig
Simon och en del chattande på Facebook så bokade jag flyget.
 
Tro mig, i taxin på väg in till Bridgetown i Barbados efter ca ett och ett halvt dygns
resande funderade jag verkligen över vad sjutton jag hade gett mig in på. Jag var minst
sagt nervös över vad jag skulle mötas av. Men en flicka hade inte kunnat få ett bättre
bemötande.  Ludde och Tobbe med kalla öl i nävarna och bättre kramar får man leta efter.
Och några väldigt glada pojkar blev det när jag halade fram Ahlgrens bilar, vilket jag
utlovat i förväg. Väl i båten kände jag mig genast bortskämd, då grabbarna skurat, fejat
och bäddat rent. Efter en natt på JFKs marmorgolv var förpiken på Warskavi som att sova i
en hästens-säng.
 
När jag nu är på väg hem från Trinidad, med soundtracket från Pirates of the Caribbean i
lurarna, kan jag lätt säga vad det värsta som hänt är: Att behöva lämna Karibien, som jag
totalt förälskat mig i trots att jag knappt hunnit se en bråkdel av alla öar och rev.
 
Det bästa då? Det är en mycket svårare fråga att svara på, trots att det ändå bara
handlar om tre veckor. Men framförallt är det nog att jag träffat sådana underbara
människor. Jag känner mig oerhört lyckligt lottad som fått chansen att lära känna de tre
musketörerna, Simon, Tobbe och Ludde. Ja grabbar, ta komplimangen utan nå invändningar nu!
Jag vet att ni kan det. Självklart ska också besättningen på Sassy Lady (www.sassylady.se)
ha ett hedersomnämnande. Förutom dessa finns det en massa mer människor som
förhoppningsvis vet vilka det är. Till Er alla, om ni någonsin behöver en ytterligare en
gast i Er besättning så vet att jag mönstrar på ögonaböj.
 
Jag varken kan eller vill berätta allt som utspelat sig under dessa tre veckor. Ni får
dra era egna slutsatser utifrån detta axplock; sköldpaddor, vindroder, kokosnöts-klättring,
sköna människor, svenskt julbord i djungeln, hummer-kokning, Old Spice, Dennis Hideaway,
rompunch, ”lokal kultur”, rockor, steel drums, snorkling, Petit Tabac (där Jack Sparrow
strandsattes), illegal invandring, delfiner, segla i 13 knop och ”Livet är hårt…”
 
Tack för resan grabbar och vi möts snart igen, förr än ni nog anar! Safe travels!
 WARSKAVI I HAMN
 
"Laziness is nothing more than the habit of resting before you get tired" - Jules Renard
 
Efter Mayrou satte vi fart mot Tobago Cays, ett stenkast bort som vi hört mycket fint om. Väl där insåg vi att vi var allt annat än ensamma i denna lilla nationalpark i mitten av ingenstans.
Vi satte ankar på 15meters djup och började snorkla. Snorklandet var fint med allt från Hummer, rockor, blåsfisk (tydligen såg Sassy lady dessa, vi tror dem fått i sig för mycket saltvatten och sett i syne, vi såg då ingen), massa sköldpaddor och en mängd andra vattenlevande djur. Kul. Men efter en halv dag kändes det lite som om det var dags för oss att ta oss vidare.
 
Upp med ankar för att ta oss mot nästa lilla ö, Petit Tabac. Ön där Jack Sparrow blev landsatt med endast en kula i pistolen. Där hittade han sedan lite rom och lyckades fly från. Mer än vi gjorde. Flydde lyckades vi med. Men ingen rom. Samma dag som vi besökt petit tabac och Tobago Cays flydde vi vidare i sann äventyr a la speeddatinganda till union Island. Sista ön i grenadinerna (söderut sett) där möjligheten till utklarering fanns. Vi blev kvar några dagar och sedan blev det ett fint hejdåkramandes med Sassy som kommit ikapp och vi satte fart mot
Tobago.
 
Vindarna och vattnet mot Tobago var något vi var vana med sedan större delen av Europa. Kryss och ibland, om vi hade tur, lite halvvind. Seglatsen gick bra och inget oväntat som hände mer än att tiden vi räknat på blev totalt annorlunda. Inte till det bättre heller tyvärr. När vi sedan efter 10h längre segling än väntat rundade södra delen av ön märkte vi av dessa strömmar och vågor. Trots motor så gjorde vi knappa 0,5knop frammåt. Inte vad vi hoppats på. I ett trött ögonblick under natten valde vi därför att inte ta oss hela vägen utan lägga oss på ankar i en rikigt oskyddad vik. Smart tänkte vi. Sova. Dagen efter märkte vi hur vågorna lyckats få båten att kränga så mycket att staget under peket tryckts bort. Upp på listan över fix som måste göras! Vi valde också att inte försöka ta oss mot strömmen utan tänkte lägga oss på västsidan och sedan kanske bara ta bussen över den lilla ön för att klarera in. Sagt och gjort så la vi oss i Plymoth. Fin liten stad. Ännu finare var däremot viken lite söderut om den vi låg. Men det insåg vi inte fören vi åkte därifrån. Vi åkte in till stan och efter lite kringvandring insåg vi att vi nog hellre åker till trinidad än att ligga kvar på Tobago.
 
Istället för att klarera in tog vi oss därför vidare dagen efter vi anlänt till Tobago mot Trinidad där vi nu ligger i en Marina. Har fixat lite smofix med båten. Pushpitens fästen har börjat spricka lite av vindrodrets tyngd, utombordare och annat så det har vi, förhoppningsvis, fått fixat genom lite stag som vi satt kors och tvärs för att hålla ihop allt. Vi har bytt lampor i masten så folk ser vart vi ska under nattetid. BRA! Vi har även fått fixat utombordaren tror vi. Nya tändstift, fixat fjädern som drar tillbaka "startsnöret", ny handpump till tanken på det och som ny. Går snudd på kalas. I alla fall för att vara en Johnson från 76. Eller där around i alla fall!
 
Simon har lämnat oss för ett kort besök hos päronen på Barbados. Så Ludde och Tobbe går snart ut och lägger sig på svaj i viken här i väntan på att kapten kommer tillbaka. Nyår och julen har dessutom blivit RIKTIGT mycket dyrare än vi hoppats på. Dels för det varit en del jul/nyårsfirande men också för vi inte haft tillgång till någon sprit till köket. Inte fören nu i Trinidad har vi hittat redig sprit (återigen, till köket) så vi kan börja laga mat på båten igen! Tack för det! Lite efter men om vi sparar lite så borde vi kanske klara av hela vägen trots dåligt med sparande i juletider.
 
Johanna har också tagit sig hemmåt och hennes inlägg kommer upp vllken sekund som helst. Vi sitter därför här just nu och bara betar av gamla mail, uppdaterar oss om vad som sker hemma och allmänt slappar. trevligt som attans! Trinidad har ju en del vattenfall, regnskogar och större städer så det skall nog inte gå någon nöd på ett par strandsatta pirater som Ludde och Tobbe inte!
 
IMG 1154
Vem säger att man inte kan segla snabbt med Vega? 65 distans tog drygt 10h. Vi var uppe över 13,4 knop... Förstår inte varför Simon vill köpa surfbräda...
 
// Tills nästa gång - Warskavi
 
 
 
 
 
 
JOSEF TALAR UT
 
Vi valde att med tanke på Josefs engelska (egentligen tyska då han är från Österrike) språk att låta hans inlägg vara intakt. Nedanför hans inlägg kommer hans inlägg översatt till Svenska. Tack Google translate för det!
 
---
 
How to start? It's a long story that takes me back aldready to March 2012. I lived as a happy camper on my boat in Maui, Hawaii.
After about 7 years of being illegal in the US i got caught by the INS. They did first put me in dear old Uncle Sams hostel in
2months before they descided to send me back to Austria... without my boat. (How can anyone ever be illegal anywhere on this planet,
it's all just about where you've been dropped out from your mothers vagina??)
 
Arriving in Austria without any money i had to find a way to collect a crew that could take my boat back from Hawaii to at least Panama
where I in the mean time would have to get to. I soon learned that to find a crew from Austria was not an easy task. Hitch hiking headed
towards panama, still without crew nor money. I was hitch hiking via Pisa, Genua, Antibe, Barcelona. Found a boat to take me from Spain
to Las palmas via gibraltar. During this time, i got a hold of a crew in Hawaii that could take my boat back to Panama. Things were looking
great!
 
But it all fell apart when I realized that in Las Palmas during this time, there was about 60-70 other boat hunters that also wanted to
join boats to get to the carribean. We all made great friends during long nights sitting up and talking all of us in search for boats.
Also one thing that conserned me was that most of the captains on all boats were a bunch of snobby fucktards to be honest. So I started
thinking. Will I find a boat with a crew like the one just spoken about?
 
Any how, one evening when I was just sitting there with a cool blonde in my hand, suddenly the the quietness in the air got disturbed
by some barbaric lookin guys whoms language I did not even try to understand. Dear reader, i could give yu 3 guesses who these might be,
I only think you'll need one though! ... Yes... That's right!
 
LAter that same evening i started talking a bit with these guys and it seemed like they might be on the lookout for a 4th member. Nothing descided yet, but still on the lookouts. The day after I checked the boat. I just got this jaw dropping moment. I needed a beer. I needed to evalluate my eventual option to go on this boat. After a little bit
I started thinking to my self, what can possibly go wrong with 4 guys on a 27ft boat crossing the atlantic? Ok, my adventurous spirit
took over hand and I told them that if they wanted me as a crew I would say yes!
 
November 3rd, my 45th birthday. Ludde, Tobbe and Simon surprised me with the most optimal gift for me at the time. A ride on Warskavi
from Las Palmas via Cap verde to Barbados!
 
And here I am now! Writing the last days over the atlantic after a much succesfull sailtrip!
 
Thanks guys for gettin me this far!
 
---
 
 
Var startar man? Det är en lång historia som tar mig tillbaka till mars 2012. Jag levde som en glad en på min båt i Maui, Hawaii.
Efter ca 7 år som olagligt i USA tog INS mig. De gjorde först sätta mig i kära gamla farbror Sams vandrarhem i
2 månader innan de bestämde sig för att skicka mig tillbaka till Österrike ... utan min båt. (Hur kan någon någonsin bli olagligt någonstans på denna planet,
det handlar bara om var du tryckts ut ur din mors vagina?)
 
Framme i Österrike, utan pengar, var jag tvungen att hitta ett sätt att samla en besättning som kunde ta min båt tillbaka från Hawaii till åtminstone Panama
där jag under tiden skulle behöva komma till. Jag lärde mig snart att hitta en besättning från Österrike var inte en lätt uppgift. jag började gå
mot Panama, fortfarande utan besättning eller pengar. Jag vandrade genom Pisa, Genua, Antibes, Barcelona. Hittade en båt att ta mig från Spanien
till Las Palmas via Gibraltar. Under denna tid fick jag tag på en besättning på Hawaii som kunde ta min båt tillbaka till Panama. Saker letade
bra!
 
Men det föll allt isär när jag insåg att i Las Palmas under denna tid, var det cirka 60-70 andra båtar jägare som också ville
gå båtar för att komma till Karibien. Vi blev alla bra vänner under långa nätter, satt upp och pratadeom att alla var på jakt efter båtar.
Också en sak som oroade mig var att de flesta av kaptenerna på alla båtar var ett gäng snobbig fucktards att vara ärlig. Så jag började
tänka. Kommer jag hitta en båt med en besättning som den jag just talat om?
 
Hur som helst, en kväll jag bara satt där med en söt blondin i min hand, blev tystnaden i luften blev störd
av några barbariska lookin killar vilkas språk jag inte ens kunde försöka förstå. Kära läsare, jag kunde ge er 3 gissningar om  vilka dessa kan vara,
Jag tror bara du behöver en dock! ... Ja ... Det stämmer!
 
Senare samma kväll jag började prata lite med dessa killar och det verkade
som de kan vara på jakt efter en 4: e medlem. Ingenting descided ännu, men ändå på utkiksplatser. Dagen efter jag kontrollerat båten.
Jag tappade hakan. Jag behövde en öl. Jag behövde överväga mina eventuella alternativ för att gå på denna båt. Efter lite
tänkande på mig själv, vad kan möjligen gå fel med 4 killar på en 27ft båt över Atlanten? Ok, min äventyrliga anda
tog över hand och jag sa till dem att om de ville ha mig som en besättning skulle jag säga ja!
 
3 november, min 45-årsdag. Ludde, Tobbe och Simon överraskade mig med den mest optimala presenten till mig då. En tur på Warskavi
från Las Palmas via Cap Verde till Barbados!
 
Och här är jag nu! Skriver de sista dagarna över Atlanten efter en mycket lyckad sailtrip!
 
Tack killar för gettin mig så här långt!

Subcategories