Loggbok

NYÅR I  KARIBIEN
 
An optimist stays up until midnight to see the new year in.  A pessimist stays up to make sure the old year leaves.  ~Bill Vaughan
 
Det är otroligt att inse att befinna sig i värme fungerar på samma sätt som att befinna sig kilometer upp i luften på ett berg.
Man vet att man har massa att göra, men man finner sig inte i att göra mer än någon enstaka sak om dagen. Värmen tar kål på
Energin. Vare sig man vill det eller ej. Däremot tycker vi nog alla på båten att det är på gott och ont. Eller har vi blivit
allmänt slöa kanske? Är detta det "lunk" man talar om när man varit iväg en stund? Vem vet. Vi skyller allt på värmen i alla fall.
 
Vi vet att vi bitvis blir skitdåliga på att lägga upp inlägg. Men när man inte är med om så mycket eller för den delen seglar så
mycket är det ibland svårt att hitta inspiration till att dela med sig om något. Vad hade väl 10'000ord varit om det inte handlar om
något? Det hade varit som att skriva en bok om ingenting. Fungerar säkert för många men vi tror att det blir roligare att läsa om
det handlar om något. I och för sig, redan nu har vi två stycken som handlar om ingenting... humm...
 
Från Barbados tog vi oss vidare, efter mycket om och men, mer eller mindre samtidigt som Sassy lady. Dem tog oss på tid över atlanten
Så vi ville ha revansch. Det fick bli en fisketävling. Nattasegling för att komma till Bequia gav oss inte så mycket fisk. Men så fort
ön närmade sig så tog det inte lång tid innan vi håvade in vinsten. Två halvdana Barracudor. Tacka för det. Sassy var däremot grymma på
att fungera som landningsbana för hela havets flygfisk. Vi hade en del "tur" med det också. 1-1, avgörande grenen diskuterar vi fortfarande!
 
Väl på Bequia mötte vi upp en hel del välkända ansikten från Las Palmas och även en hel del nya vänner. Trots att det börjat kännas som
om vi kommer  närmare och närmare de tropiska karribiska öarna kändes det fortfarande inte som om vi hittat det där, det där vi känner
är karibien för oss (svårt iofs eftersom ingen utav oss tidigare varit här). Vi blev kvar över julen. Julafton firades i sann skandinavisk
anda. Vi gick ihop med en mängd andra skandinaviska båtar. Gick igenom vem som gjorde vad för mat. Allt sånt där. När vi väl var klara
för att ta oss in till stranden öppnade sig himlen. Ett regn som till och med den mest renlige och hälsosamma sjöbuse hade tyckt varit
jobbigt. Men det hindrade inte oss 4 Svenska sjörövare från att fortsätta in till stranden, låta maten mer eller mindre förstöras, och hitta
de andra. När vi väl hittade de andra kollade vi på varandra och sa för oss själva; "Vafasen, har dem för sig? Okay att man badar, men
vad gör alla i en stor klunga tillsammans?". Men inte tänkte vi vara sämre så vi slängde oss i också. Aha! Därför badar alla tillsammans!
Runt omkring såg vi alla stå/bada/dyka med sina öl och runt vandrade julsnapsen runt runt. Festen i vattnet höll i sig under hela regnet.
Lets face it. Det var varmare att bada än att vara uppe på land just då. Efter en stund gick alla upp och kalasade på en blöt festmåltid!
 
Bequia i övrigt var trevligt och fint bitvis men städerna i den delen av Grenadinerna vi varit kör alla samma koncept "Skräpa inte ner" men
ställer inte ut en enda sopkorg så resultatet är förödande. trist på något annars så charmigt. Men det märks att det behövs mer pengar än
vi är vana med. När vi inte ville lägga oss på boj utan ankra blev det lite dystra miner. När vi dessutom ankrade för nära en boj blev
det utskällning utan noter. Vi spenderade inga pengar på locals utan åt bara på de svenska restaurangerna och yada yada. Jahapps sa vi och
blev kvar. Hade dem bett snällt så kanske. Men icke! Dagen efter åkte vi vidare.
 
Vi blev av mot Tobago Cays men tog oss bara till Canouan. Trevligt ställe. Det lilla som låg på stranden. Vi gick runt någon dag i hopp på
snorkling med det var i stort sätt lika dant här också. Halvdant städat och de finaste ställerna vi hittade tillhörde tyvärr hotellen och
var snordyrt. Vidare fick det bli. Enda chocken vi fick var när vi köpte hummer(Langoster) för 12 EC halvkilot. Dryga 30kr. Varför har vi
inte upptäckt alla fiskare förut?
 
Nu sitter vi här, Mayreou, ett stenkast från Tobago Cays. Vi har ankrat oss på Sassy ladys styrbordssida och beställt mer hummer och inväntar
en brakfest till nyårsfirande. Här är första ön vi känner är fint och exotiskt. Tyvärr fortfarande nedskräpat på ställen. Men Salt
Whistle bay är riktigt fint. Palmer. Fin snorkling och riktigt trevliga locals. Äntligen i Karibien!
 
Fortsatta planer är som följer;
Vi stannar här någon dag till, sen heldag snorkling vid Tobago Cays, försöka se ön där Jack Sparrow blev landsatt och hittade rom! YEAH!
Sen drar vi oss vidare till Union island för utklarering och sedan ner mot Trinidad och Tobago. Johanna flyger hem från Trinidad så dit måste
vi, men försöker hålla oss på Tobago så mycket som möjligt då det verkar vara det bättre stället av allt vi hört sedan tidigare.
Sedan runt den 15e glider vi mot Isla Margarita och sedan ABC-öarna! Därefter har vi fått tips om Cartagena i Colombia. Sedan vidare till
Sun blast archipilagon och sedan är vi i Panama. Räknar på att vara där i slutet på Februari. Men det kommer säkert något inlägg innan dess.

Ni ser ju hur mycket man kan skriva om nästan ingenting!
 
IMG 0895
En del grillning blev det på Barbados!
 
IMG 0906
Efter mycket meck kan vi nu konstatera att det blir till att simma snarare än att ta Dingen... tyvärr... Framtida problem!
 
IMG 0187
Tobbe fiskar Barracuda som det inte vore annat än abborre!
 
IMG 1069
Simon slappar på Mayrou! Hängmatta på våning 3. Fint. Utsikten var dessutom fin som attans! Det ser ni jue!
 
IMG 1042
Favoritställe i karibien just nu. Inte så dåligt!
 
P1010982
En del snorkling blir det. Välkommet!
 
 
Warskavi hälsar hur som helst alla en riktigt god jul och ett ännu bättre nytt år!
 
Pussar! 

EN ETAPP MINDRE

"A jouney is best measured in friends rahter than miles" - Tim Cahill

Vem skulle kunna ana att för ett par månader sedan satt vi i en kall båt, jobbiga vågor, sjösjuka och endast 100 distans från avfärden, att vi nu sitter i båten, 30 grader varmt under nätterna, vattnet ligger drygt runt 28grader och vi har seglat en 27 fots segelbåt över ett världshav. Det är en hissnande tanke som vi mer och mer börjar inse. Vad vi däremot är överraskade över är att det fortfarande var både svårare och mer utmanande att segla i kalmarsund än det var över atlanten. Det var längre nu bara. Mycket längre. Vindrodret lät oss mer eller mindre inte sitta vid rorkulten mer än några enstaka timmar. De var så få att man antagligen tillsammans inte hade blivit mer än man kan räkna på 10 fingrar. Vi gick ut en dag tidigare Från kap verde än vad Sassy lady gjorde så vi tänkte att vi skulle försöka hålla dem en dag efter oss. Det höll vi. I ungefär 6 dagar. Den 8e dagen var dem förbi. Dem klarade överfarten på 16 dagar. Vi på 20 dagar. Exakt så tog det oss 481h. Vilket vi tycker är otroligt bra för en sträcka på 2070 distans. Vi fortsätter att hålla våra 100 NM/dagen på längre distanser.

Vad gör man då på en båt som är mindre än många där hemmas kök? Vad har man för sig dagarna i ända? Hur klarar man att sitta i samma båt med 3 andra men ändå inte känna sig störd av det som sker runt omkring?

Mja, det märkte vi alla att det blir svårare och svårare ju längre tiden går. Det är alltid någon varje dag som drar sig lite undan. Kanske sätter sig med en bok uppe på fören och blir sittandes där några timmar. Likaså som det också alltid är någon som tar lite initiativ med att hålla seglena trimmade och att vi går relativt på rätt kurs. Gör man bara några 10-tal grader fel gör vi inte mycket åt det. I slutändan är det mer jobb än vad vi kommer fel! Det rättar vi till sista dagarna sedan. Vindarna kommer och går lite så det får bli lite slalom för att ha det så lugnt och skönt som möjligt. Men sista dagarna över Atlanten kände vi nog alla att orden kom ur munnen på oss alla lite galet, och man blir mycket lätt irreterad för ingenting. Det är svårt att hålla humöret uppe för länge när det är i stort sett ingenting som sker eller händer på 20 dagar och man bor tätt inpå...

Vi valde att sätta oss på 2,5h skift och med start klockan 19:00 lokal tid. Detta ställde vi genom att kolla på när solen gick ned, så vi har antagligen legat flera timmar galet. Vad gör väl det? Oftast under dagarna är det fint väder och således alltid någon som kikar över relingen efter båtar. Det fungerade klockrent för oss med undantag för de dagarna när det kalasregnade och vi fortsatte på skiften hela dagen igenom. Men fortfarande. Utan problem. Varför just 2,5h? Enkelt. 3,5h timmar är det vi haft från sverige på 3 personer. Men sista timman tar lika lång tid som de första 2,5h. Det tar evigheter. Så därför valde vi att ha kvar samma sovtid mellan passen (7,5h nu snarare än 7h som vi haft innan) men dragit ner på tiden man tvingas spana mot en horisont där inte en båt eller något ändå tycks hända! Sen ja, den första som tar passen mellan 19-21:30 och 21:30-24 får också ett extra morgonpass. Passen slutar klockan 10:00ish. Alltid någon som kommer upp och är vaken då som kan ta över om sista man vill sova ett slag.

Så vad sysselsätter man sig med? Det har varierat något. Men det har blivit en del dataspelande för vissa. En del film. Böcker har det lästs så det räcker och blir över för resten av året. Många gånger finner man sig själv sittandes, funderandes över vad man ska laga för mat nästa gång. Suckar över att det är ens tur att ta hand om disken. Fiskar (fiskar och fiskar.. slänger ut ett drag och hoppas på det bästa inom de närmsta timmarna). Kollar kursen och försöker komma på en bättre kombination av storsegel, fock, genua och spinnaker för att vindrodret skall prestera som bäst med så bra hastighet mot mål som möjligt. Låter kanske väldigt lite och att man borde ha oändligt med tid till övers.... det är det också.

20 dagar 480 timmar. sammanlat nattvaktar vi 14h per dygn. det är sammanlagt 280 timmar. 280 timmar delat på 4 är 70 timmar. 480 minus 70 är 410 timmar. Vi lagar mat och diskar 2 gånger per dag (frukosten är valfri och där hjälper man sig själv) räknar på att mat tar 1h och diska 30min. totalt 30timmar. 30 delat på 4 är 7,5h. 410 minus 7,5 är 402,5. Sova gör även superhjältar som vi. Vi säger 8h. 8 gånger 20 är 160. 410 minus 160 är alltså 250h. 250h på 20 dagar är i stort sätt 12,5h om dagen vi får göra vad vi vill. 12,5h om dagen är sjukt mycket ledig till att kolla vågor, läsa, se film och så. Med andra ord. Det har inte gått någon nöd på oss.

Hoppas det inte vart för rörigt, men ovan ser ni hur otroligt mycket vi har haft att göra på båten vissa dagar!

Utöver det kommer här nu en liten resumé om dagarna på Warskavi över atlanten.

DAG 1 Avfrärden från Kap verde satte vi till 16:00 lokal tid och höll det bra. natten till dag 2 blir tobbe påhoppad av en flygfisk.

DAG 2 Lekt och försökt tre gånger att välja mellan focken och genuan. Fick bli focken. Fick 3 mindre "dorados" (varför " ? Vi är inte helt säker på att det var Dorades. Såg nästan lika dana ut men inte som vi ville minnas att de såg ut. Smakade bra däremot). Josef blir påhoppad av flygfisk på sitt nattpass.

DAG 3 Fångade en till "Dorado" på morgonen. Det resulterade i att 4 skulle rensas!

DAG 4 Rensade fördäck från en mängd torkade och döda flygfisk. Fångar en riktig Dorado. überläcka i kölsvinet... igen. Batterierna under vatten.

DAG 5 Sora fixardagen. Lagade spinnakerbom, länspumpen, felsökte läckan och försökte laga med en massa vilktejp. Gick några timmar på motorn för att försöka rädda batteriet. Det fungerar och lever. Stänger av kylen för att spara på el. Simon leder i att hur många måltider man lagat.

DAG 6 Somliga rakade sig. Big happening. Regn kom och Simon passade på att duscha.

DAG 7 Fortsatt grymt mycket regn. Tobbe och Ludde uppfinner maträtten; CCCPCP (Chiliconcarnepastacarbonarapaella). Det är precis det som det låter. 3 måltider i samma bytta.

DAG 8 Fångade en skum fisk som såg ut som en kombination av abbore och tonfisk. Yellow jack fick vi reda på igår att den hette. Smakade bra i alla fall. Fångade en STOR Dorado också. Satte på kylen.

DAG 9-13 Inte något som helst att säga. Läste antagligen ut en del böcker...

DAG 14 Snudd på stiltje. Vi passar på att bada och skrapa båten från "behåring"

DAG 15 Ludde och Tobbe lär sig segla med spinnaker. Stiltje under natten resulterade i några timmar på motor.

DAG 16 Spinnaker hela dagen. Bra fart!

DAG 17 Ludde bakar Warskavibollar (Chokladbollar utan socker och kakao)

recept;

Ett halv paket brödsmör En kopp riktigt starkt kaffe Otroligt mycket oboypulver Riktigt mycket havregryn Ett par kläm på den flytande hunungsburken

Släng ihop allt i en skål. Rulla sedan i finhackade jordnötter. Voila!

DAG 18 Regnig morgon. Vi får för oss att köra slalom mellan regnmoln med spinnaker på halvvind. Ludde lägger båten på sidan när vinden ville det. Utöver Styrbords block till skotet för spinnakern gick inget annat sönder. Det blev blött bara.

DAG 19 Kommer ner på 2-siffrigt på distansen till mål. Underbart

DAG 20 Land i sikte 09:45. Lägger till i hamnen runt 17:00.

Nu är vi alltså på Barbados. Leker med andra seglare (Sassy lady , CU @ SEA och ett norskt par vars båt vi inte minns namnet på) och har ätit hummer, hittat inhemsk rom, supit in känslan att vara på andra sidan pölen.

Nej ni, nu tar vi oss mot stranden och bygger sandslott och myser vidare! Tjofräs!! //Warskavi

 
 
 
1
Vi fick lära oss gå på lina på Lanzarote.
 
2
vi tog upp den ädla konsten med sandslottsbygge på Lanzarote också!
 
3
En av våra kreationer!
 
4
Och ytterliggare en.
 
5
I Las Palmas fick vi tre kronor fastsydda på vindskyddet. Trevlarns. Ju mer svenskt desto bättre!
 
6
Det var en del fixande i Las Palmas innan vi begav oss!
7
Som sagt. Fixande och städandes och tvättandes...
 
8
Josef hjälpte att kolla över utombordaren. Kan ju inte bli sämre än det gott tidigare!
 
9
Ibland var vi lite väl många på båten kanske. Men vi fick många nya vänner i Las Palmas!
 
10
En del surfing hade vi tid med också på Kanarieholmarna. Inte bara jobba!
 
11
En Luddesyster dök upp en vecka också. Elvira gör Las Palmas osäker!
 
12
På stränderna var det hålligång med både livemusik, folk och liv.
 
14
Lite leverans av mat och vatten inför överfarten av atlanten. Ändå är det inte mer ostädat än det varit andra gånger!
 
16
Alla ytor utyttjades!
 
15
Med lite hjälp och glatt humör var allt snart i ordning och vi började känna oss klara för överfarten!
 
 18
Mycket arbeta kräver energi. Något vår skinka fått känna på. Den är mycket mindre än starten på den! Skummt..
 
17
Avskedfesten och några av deras anhängare!
 
19
Sen var det tack och adjö med denna vackra syn...
 
20
Och välkommen en annan vacker syn!
 
21
Utöver det så var allt som vanligt. Någon ville klippa sig...
 
23
Ibland spelades det lite instrument!
 
22
Som vanligt behövdes flaggan lagas!
 
 24
Mycket läsande blev det på väg mot Kap Verde!
 
26
Väl på Kap verde fanns det mängder med svenskar som tog emot oss.
 
27
två av tre av besättningen på Sassy Lady!
 
28
Avskedet var både vackert och med folk som vimlade för att se den tyngsta Vegan någonsin att korsa ett världshav ge sig av!
 
29
Simon drar upp lite kvällsmat!
 
30
Ludde Filear så att så lite som möjligt går till spillo!
 
31
Många fiskar små leder ofta till många burkar med riktigt fina fileer. Här snudd på 3 kilo, benfria fileer.
 
32
Tobbe tyckte det inte räckte med mat utan drog upp lite mer!
 
36
Nämnde vi att det regnade en del?
 
35
Ibland log fiskelyckan åt oss. Höll oss fyra mätta och belåtna i nästan 3 dagar. Rätt bra jobbat!
 
 
37
Inklarerade och klara. Barbados here we come!
 
38
Väl framme var alla vänner från Kap verde redan här. Vi möttes upp och tog oss ut på stan och åt en välbehövd middag!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
WARSKAVI TOAST REHAB
 
"mac och pc lattjar inte alltid fint" -ludde i ett stilla försök att skriva detta meddelande
 
MELLANLANDNING PÅ KAP VERDE
850 distans hade vi mellan Las palmas och Kap verde. En seglats vi hoppats klara av på 7 dagar. Vinden såg fin ut! 
Vi gick ut sent från Las Palmas. Vi hade ju trots allt ingen stress alls. Halv 6 på eftermiddagen gled vi sakta ut 
från hamnen, vinkandes till de alla vänner vi träffat där i hopp om att snart återses på andra sidan. Vinden verkade 
fortfarande bra. Sen började nattpassen. Som en storm, fast snarare tvärtom, slutade vinden vara lika frisk och trevlig
som vi hoppats på. Dagen efter hade vi fortfarande Gran Canaria som ett stort berg bakom oss. Ett berg som aldrig tycktes
försvinna. Svårt att känna att det är något som händer, eller att man gör någon fart alls när man ständigt har berget 
bakom sig. Ständigt gör det sig påminnt om hur otroligt lång sträcka vi fortfarande hade framför oss. 
 
Seglatsen tog oss dryga åtta och en halv dag. Vilket vi till slut fick erkänna var helt okay ändå med tanke på vinden vi 
hade bitvis. Rekordet på överfarten var ändå dryga 130 distan på 24h vilket vi var mer än nöjda med. 
Fiskelyckan var inte heller något att hänga i julgranen direkt. De första 4 dagarna såg vi inget liv i vattnet alls, 
inga delfiner, inga flygfiskar, ingenting. Kusligt snudd på. Vi antog att haven blivit helt utfiskade men vi kämpade 
på ändå. Till slut fick vi se ett större stim hoppande fiskar och som en blixt från klar himmel hade vi fisk på samtliga 
utav våra utsäppta krokar. Tyvärr Tappade vi den större utav dem, en väldig best på säkerligen dryga 3-4 kilo. Guldmakrill. 
Men som plåster på det såret hade vi fortfarande otrolig lycka med hecklorna. direkt efter vi tappat den största fisk någon 
fiskare någonsin sett drog vi upp tre mindre tonfiskar på samma heckellina. Direkt efter slängde vi ner hecklorna och BAM! 
en guldmakrill som på beställning. Mindre än den första förvisso. Men ändå. Kom igen nu! Hecklorna ner igen. BAM! mer napp. 
Denna gången tyvärr släppte fiskarna och de mindre tonfiskarna vi hade på igen, kom undan. Men lika glada för det var vi när
vi insåg att ändå fångat mat för alla fyra under hela nästkommande dag. Tackar vi för! 
 
Utöver det var det en otroligt lugn seglats där det enda vi såg var miljoner med flygfisk som kommit svepande fram över
vattenytan! 
 
Väl framme på Kap verde hade vi lite svårt att veta vart vi skulle. Sjökorten i datorn är dessvärre från 2009 och visade inga
som helst tecken på vare sig gästhamn eller ankarplats. Självklart för att krydda till det lite extra så var det självklart
nattetid vi kom fram. Sakta, lugnt och letandes satt vi alla någonstans på båten och spejjade efter ankarlanternor och mastar.
Det gav resultat och vi gled sakta in i Kap verdes enda hamn. På Mindelo. Efter vi lagt till pratade vi med grabbarna på hamnkontoret
som lovade att släppa in och ut oss även fast vi varken klarerat in eller för den delen betalat hamnavgift. MEn vi var otroligt sugna
på att vara från båten lite. SAgt och gjort gick vi upp i stan och spejjade runt... 
 
Efter nu ha varit här i Mindelo i snart en vecka känner vi att det får vara nog och att vi borde flänga oss ut över atlanten.
Vi har ändå lyckats med att bevittna ett redigt glasflaske slagsmål mellan två otroligt apraka öbor som slogs över vem som 
skulle tigga pengar av oss. Vi gick snabbt därifrån. Vi har lyckats träffa mer svenska båtar här äv vad vi nästan gjort på hela
resan i övrigt. Sassy Lady tog emot oss med öppna armar och med välkomstgåva. Vi har även fått småfixa lite på båten. Petter
(Kulturansvariga på Sassy lady. För övrigt en titel Ludde blev mäkta imponerad över och utnämde sig själv till Warskavis kulturansvariga)
hjälper oss just nu att trimma riggen. Något som vi borde gjort för länge sedan nu när vi känt hur det Borde ha varit. 
Nu beger vi oss över pölen. Vi ses om några veckor. Bilder kommer då också. Det har vi varit väldigt dåliga på att lägga upp i 
inläggen tyvärr. Men nästa gång! Annars finns det en mängd bilder under våra gallerier. In och kika där om ni saknar hur otroligt
fina och häftiga vi är! 
 
Tjoflöjt! //Warskavi

WARSKAVI TOAST REHAB
 
"Remember, it's not the fall that kills you, it's the sudden stop in the end" - Ryan Davis, några få sekunder innan han klättrar upp i masten utan säkerhetslina
 

Eftersom vi blivit liggandes lite extra på Lanzarote, Ludde och Tobbe med vänner från Sverige valde därför Simon och Karin att åka vidare. Från Lanzarote åkte därför Simon med Karin några dagar efter vårt förra inlägg. Las Palmas väntade på Gran Canaria. Seglingen dit blev förvånandsvärt hårdare än väntat men inga problem då Simon är en van seglare och hade inga nybörjare med sig denna gången. 
 
Det tog inte lång stund innan Simon fick ett samtal från Ludde. 
"Simon, vi behöver hjälp"
"Vad har ni nu gjort?"
"Njae, denna gången är det inte så mycket som vad vi har gjort utan snarare för att hårddra det vad du gjort"
"Vaddå vad jag har gjort? Vad har jag gjort?"
"Kommer du ihåg när du för några dagar sedan åkte från Lanzarote med båten...?" Ludde pausar för en dramatisk effekt och fortsätter sedan; 
"När du gjorde det så tog du även med dig något som jag och Tobbe nu verkar behöva för att komma av denna ön..."
Simon kommer på vad det är och avbryter tvärt; 
"PASSEN. Helvete också. Klart ni måste ha dem. Hur löser vi detta nu då?"  
 
Ja, det tog ett par dagar för oss att komma på att man behöver tydligen pass (legitimation räcker tydligen) för att färdas mellan öarna i kanarianska havet. Mer än vi visste och vi trodde det bara skulle vara som inrikes vart som helst. Tji fick vi! Efter Simon tagit hjälp av hamnkontoret i Las Palmas som fick skriva en lapp på spanska med stora bokstäver om hur otroligt viktigt det var att detta paket (innehållandes 2 svenska pass) skulle komma fram INNAN Tobbe och Luddes vänner behövde checka ut från sitt hotell och lämna Lanzarote för att flyga hem. Grymt. 2 dagar på oss. Stressade satt de goda vännerna och väntade på Lanzarote medan Simon tog sig till posten. Till vår glada förvåning fungerar posten i Spanien bättre än i Sverige. Passen kom dagen efter och vi kunde andas ut. 
 
Väl tillbaka på båten efter en otroligt tråkig 6h färja, som inte tog kort och vi hade inga lösa pengar, åt Ludde och Tobbe frukost vid 18:00 och mötte upp Elvira, Luddes lillasyster som ville se hur livet på en båt fungerar. Med lite smått pillande på båten och väldigt mycket mer turismande, upptäckande och lite utgång var nu hela besättningen fulltalig igen. Förvånandsvärt lite som behövdes göras på båten för den delen också upptäckte dem alla när vi börjat lista upp allt igen. Antagligen för vi redan sedan Brest jobbat på båten till och från efter diverse missöden. Det tackar vi nu för då vi kunnat tagit det lugnt och stilla och gjort lite i taget istället för att stressat i en vecka för att hinna bli klara. Nu har vi hållt på i en vecka förvisso men inte i många knop. 
 
Batterierna behövde sig en översyn ocks Online Pokieså så i samband med att Elvira kom ner hade Ludde beställt efter en batteriladdare för landström med alla möjliga egenskaper för att kunna se över batterierna. Detta har varit najs då Tobias pappa sponsrade med landström. Kombon har varit att hela vistelsen i Las Palmas (nära 3 veckor) har vi haft tillgång till elektrisitet. När vi dessutom har elektrisitet blir det väldigt mycket toast. Toastjärnet som bara går på 220v är inget vi kan använda på havet. Så det har blivit MYCKET toast. Det är billigt och vi har varit väldigt många på båten bitvis. 
 
Det är förvånandsvärt många backpackers som letar efter båt här också. Större delen av alla vi umgåtts med här nere har varit på jakt efter båt. När man sitter på en strand, fortfarande i nära 25grader mitt i natten, med ca; 50 backpackers som spelar musik, dansar, badar och allmänt bara har en otroligt lyckad kväll/natt inser man att de flesta dessutom är väldigt bra människor. Nackdelen som vi sett det är kanske att de inte har så stor seglingserfarenhet. Å andra sidan, det hade inte vi heller när vi väl började och se på oss nu. Redo att kasta loss för att korsa ett världshav vilken sekund som helst. 
 
Det tog därför inte så lång tid innan vi sprang in i Josef. Josef som är kapten på sin båt på hawaii, en 50ft trimaran, men blivit deporterad från Hawaii behövde hjälp att ta sig tillbaka till panama där hans båt nu blir chartrad till. Vi är ju inte de som är dem så vi tog på oss uppdraget att hjälpa mannen över pölen. Sagt och gjort efter båtmöte klubbade Kapten att vi var redo för Josef. Josef har därför senaste veckan hjälpt till på båten och också varit här och sovit. Men även Ryan (vår mastklättrande vän) och Nina har sovit de flesta nätterna i vår sittbrunn. Om inte Ryan kommit hem före Ludde sena nätter då det oftast brukar vara de som slåss om den sista sängplatsen. Tyvärr verkar det som om Ryan vann de kamperna oftare till Luddes förtret. 
 
Vi har i stort sett bara småfixat med båten men det kommer upp lite senare med bilder och lista. Stay in there. Annars har vi köpt mat för ungefär 2 meter kvitto på två olika affärer. Simon och Josef är och köper frukt och lite småfix nu för säkert några centimeter kvitto till och vi har bunkrat upp med ca; 200 l dricksvatten redan. Då har vi ändå dunkar och vår 70l dunk i fören kvar också. Vi ska nog klara oss denna överfarten också tror vi. Inga problem. Enda nackdelen vi ser är att vi inte lyckats byta till oss fler böcker att läsa så det blir till att beta av det vi har kvar i långsam takt! 
 
Första stop här näst Cap Verde. Vi beräknar att det tar ca; 7 dagar. Sedan stannar vi där i några dagar och omprovianterar och från det sedan tar vi oss över pölen på riktigt. Tills dess! 
 
MVH 
Warskavi crew, nu som 4 personer! 
KARIN TALAR UT
 

Resan med Warskavi började i Lagos, Portugal efter ett par dagar i Spanien tillsammans med Simon.

Efter en lång bussresa genom sydkusten tillsammans hamnade vi sent på kvällen i Lagos där Ludde, Tobias, Susie och Stefan befann sig med båten. Det var ett kärt återseende med pojkarna och båten, även om jag var mer glad över att se pojkarna än båten. Utmattade efter en lång resa kändes det skönt att krypa in i förpiken och lägga sig tillrätta. Men lugnet höll inte i sig länge då tre personer till skulle in och sova där… Första natten på båten blev trång, varm och jag vet inte vem som snarkade högst…

Dagarna flöt på i sakta mak och resan började på riktigt när vi kastade loss för att ta oss mot Spanien. Det blev några dagsetapper längst kusten, under tiden lämnade Stefan oss i en liten spansk småstad och vi begav oss mot Cadiz för att göra oss redo för överfarten

till Kanarieöarna. Efter tre dagar till havs hade vi fortfarande inte seglat mer än ett par få timmar utan använt oss av ”otillåtna medel” och jag kände att det här var ju inte så farligt, kom an havet, jag är klarar mer än du tror! Något som jag inte skulle sagt då dieseln tog slut och vi fick ro in till land efter att ha ankrat i en liten vik…

Så kaxig var jag inte heller efter en sex dagars överfart till Lanzarote där jag låg sjösjuk större delen av tiden. Det låter kanske inte så farligt, men när man aldrig varit på en båt förut och plötsligt ger man sig ut på det stora blå i en liten båt där varje våg känns som en tsunami för en landkrabba som mig så kan jag säga att synen av land var en av de vackraste synerna jag sett. Jag blev så glad att jag somnade innan vi ens hunnit ankra! Synen vi vaknade upp till var desto mindre vacker eller som Tobias så fint förklarade det ”Välkommen till Bagdads bakgård”. Arrecife var inte riktigt som väntat…

Efter några dagar av långa långa promenader med Simon på ön och även en del turistande i närliggande Puerto Del Carmen så bestämde vi oss för att resa vidare från pölen och ge oss av mot Gran Canaria och Las Palmas. Så vi lämnade Tobias och Ludde i goda händer och utan pass, det är dock en annan historia.

I mitt stilla sinne tyckte jag att Simon var galen som tänkte göra den överfarten med bara mig ombord och jag tror att han också tänkte den tanken några gånger den natten. Men med en klapp på axeln och med försäkran om att det inte kommer blåsa så mycket så kastade vi loss och gav oss av. Första timmarna gick bra, det blåste en del men Simon sa inget och lät mig styra medan han fixade med annat. Men ju längre det gick ju mer började det blåsa och ju sämre mådde jag så jag fick lämna över rodret och erkänna mig besegrad av havet, ännu en gång.

Överfarten tog ungefär ett dygn och jag tror att både jag och Simon kände en väldig lättnad när vi seglade in i marinan i Las Palmas sent på eftermiddagen.

Det här blev den sista tiden på vattnet för mig, men jag stannade två veckor till för att få min beskärda del av semestern. Dagarna blandades med städande av båten, pimpande av regn/sol-skydd, långa promenader, bad, shopping och en och annan god middag samt ett par flaskor vin i gott sällskap.

Resan med Warskavi har varit en riktigt härlig upplevelse, sjösjukan till trots, jag har fått se delfiner (även om de fick väcka mig mitt i natten för att jag skulle få en glimt), fler stjärnfall än jag kan räkna till, en havssköldpadda, en flygfisk och framför allt vatten, vatten och vatten men även en liten marockansk fiskare med en haj i båten har jag sett så min äventyrslust är dämpad i några månader framöver i alla fall.

Så, den här landkrabban kan inget annat än tacka kapten och besättningen för fem fantastiska veckor och tills jag våldgästar er igen, segla lugnt nu Warskavi! (och glöm inte ta med c-vitamin på överfarten nu, tänk på livsmedelshygienen, ät inte mat som möglat om ni inte absolut måste och spela inte för mycket gitarr).

 

// Karin

TIPS #3
 
Vi sa det innan vi åkte, snåla som vi är, att maststeg är ju bara onödigt då vi har ett spinnakerfall där vi ändå kan vincha oss upp med. Sagt och gjort så åkte vi utan dessa maststeg. Förvånandsvärt ofta använde vi oss av detta fall för att ta upp både Simon och Tobias. Säkerligen 4-5 gånger redan innan biscaya. Byta lampor och se till att allt fungerar! Jobbiga var däremot när vi halvvägs över biscaya, tack vare det fina vädret, tappade spinnakerfallet rakt ner i sittbrunnen. Sedan dess, nära 1,5månader har vi försökt hitta tillfälle och sätt att ordna detta då vi har haft ankarlampa att byta och mer tjaffs. 
 
Det tog oss till idag att ordna detta. Vi hittade Ryan, en friklättrare från Kalifornien. Han fick hjälpa mot alkoholbetalning efteråt. Nu har vi spinnakerfall igen och kan konstatera att avsaknaden av maststeg är stor. 
 
Därför är vårat tips till alla; MASTSTEG! 
 
IMG 0382
Här har vi Ryan sekunder innan klättrandet! 
 
IMG 0386
Här ser friklättraren till att vi återigen kan, själva, ta oss upp i masten... och använda Spinnaker för den delen! 
 
Tjofräs! 
 
WARSKAVI SEGLAR LÅNGT SOM ATTANS
 
"Det enkalste sättet att döda en bläckfisk är att vända den ut-och-in. Kör in handen i munnen på dess köttiga huvud och vänd den ut-och-in" - Direkt saxat från den stora överlevnadshandboken.
 
Få gånger har våran segling varit så lugn och behaglig som sträckan Cadiz - Lanzarote, Arrecife. Vindrodret har styrt i stort sett hela vägen och mer eller mindre inte alls strulat. Det har släppt några gånger men inte varit värre än att vi sprungit bak på båten och rättat till det igen. Kort sagt behaglig segling. Det tog oss dryga 6,5 dygn att ta oss de 585 distansen. Första dagen visste vi att vindarna skulle vara lite, snudd på, obefintliga så under de första 24h kände vi att det kunde bli en låååång segling då vi endast han avverka 55 distans. Dagen efter gick vi upp till hela 70 distans och sedan rullade det på. Surfandes på vågor och i plattläns i stort sett hela vägen gjorde vi bitvis upp emot 8 knop. Tackar vi för. 
 
Utöver några mindre incidenter som om att vi lyckades åkomma en reva i focken mot något vasst på pulpiten gick det ganska bra. Focken lyckades revas upp mot fästena för mantåget. Sjukt störande då det inte varit några problem innan och nu helt plötsligt. Kan ju kanske varit som så att det legat och gnidigt sig så länge och det bara var en fråga om tid iofs. Vad vet vi? Men att vi måste få tag i en bra jaekla tejp för att mirakulöst laga seglet är ett faktum i alla fall. 
 
Första natten var det ett par jeppar som med spansk brytande engelska tog upp kanal 16 på VHF i ett par timmar, pratades om några andras mammor och massa könsord. Simon tyckte att det var sjukt jobbigt och förstod inte varför någon skulle vilja göra en sån sak. Speciellt inte på kanal 16. Ludde och Tobbe satt ute i sittbrunnen och kunde inte sluta le och skratta. Åt personerna i VHF vill säga. Första gången dem känt att det varit smart med VHF. Underhållning på de 7 haven. Härligt. Vi misstänker också att det var på grund av "piratandet" av kanal 16 som ett par timmar senare, en helt nedsläckt, kustbevakningsbåt kom körandes i full rulle. Ludde som hade nattvakten tänkte först att där kommer det en sjukt dum fiskebåt som missat att sätta på någon som helst lanterna. När båten sedan var dryga 10 meter bakom Warskavi slängde dem upp varenda spotlight och strålkastare dom hade. Så höll dem på i dryga 5minuter. Inte ett ljud om vad dem ville. Sedan lämnade dem oss, med förstört mörkerseende och i ovisshet. Man kunde höra hur dem fortsatte åka runt mellan andra båtar borta i fjärran... men vi såg dem inte mer. Vi såg dem ju knappt första gången heller iofs... 
 
Utöver det så har Indianerna på haven börjat kalla tobbe för "Han som fiskar i natten". Vi kommer inte ihåg vad det var för namn egentligen men det betydde så i alla fall.. ehum.. 
Ena natten där han satt, oskyldig och med pannlampa för att läsa bok nummer två för färden hoppade det upp en 15 cm bläckfisk och försökte sätta sig på armen på honom. Skumt tänkte tobbe och sparade den lille krabaten till dagen där efter för att agna med. Natten efter den incidenten blev han påflugen av en flygfisk och likaså där försökte den äta upp hela Tobbes arm. Återigen, skumt tänkte tobbe men nu hade vi mer att agna med. Det känns lite surt att trots Simons tappra försök med sin 0,5kg guldmakrill och Luddes tappra försök med sina Makrillar så är det ändå Tobbe som van fiskedelen på denna resan. Och han försökte inte ens. "Han som fiskar i natten" som sagt...
 
Det känns också som om vi mer och mer börjat få in sjöbenen då Ludde inte var sjösjuk en enda gång och kunde läsa, laga mat och för den delen diska minst lika mycket som Tobbe. Även Simon hade bättre dagar på denna resa än vad han haft på betydligt lugnare seglatser också. Värre var det för Karin som mer eller mindre låg sjösjuk i 6dagar och började må liiiite bättre sista 6h. 
 
Nu har vi mött upp lite vänner i Lanzarote och blir nog liggandes här för att testa på det här med att beachhänga och ta det lugnt. Där efter blir det Las Palmas och fixa allt inför Atlanten och antagligen beachhänga lite innan vi tar oss ner på södra sidan av Gran Canaria, där vi möter upp Norska båten Nirvana och tar oss första etappen över atlanten. Till Cap Verde. Otroligt spännande. Men efter dessa, nästan 7 dagarna, till Lanzarote är ingen av sjöbusarna på Warskavi speciellt oroliga för att det inte kommer bli en lugn och alldeles för tråkig överfart till Barbados. Peppar och peppar.. 
 
IMG 0190
Städdag på Warskavi. Detta inför Cadiz till Lanzaroteöverfarten. Hänga tvätt och rensa båten på onödigt tjaffs och allt sånt man kan tänkas behövas göra! 
 
IMG 0196
Tog ut all gammal mat vi haft liggandes en stund, blandade det med allt nytt och vi kände oss redo att äta oss genom den längre överfarten! 
 
IMG 0178
När man städar ut saker hittar man ofta saker. Här hittade vi en mindre trevlig syn. Mögel. Men med dundermedel har vi bekämpat även denna motgång! Mwuahahaha! 
 
IMG 0204
Simon njuter av Luddes otroligt vällagade festmåltid. 
 
IMG 0211
förmodligen det enda "beviset" på att Ludde är lässkunnig. Eller kollar han efter bilder bara kanske?
 
IMG 0229
Det jobbiga med delfiner är att dem dyker upp hela tiden. Något som var oväntat var att när vi väl tagit denna bild tog det 10min sedan såg vi en 50 cm (minst) Havssköldpadda glida förbi som vi inte han ta kort på. Fräckare är delfiner om man får säga det själv! 
 
IMG 0249
Tobbes ena fångst. Missade att ta kort på bläckfisken... 
 
IMG 0252
Simons enda fångst. Men ack så nöjd herr Kapten är! 
 
IMG 0258
Den lilla men ack så retliga revan. Här också med gultejpad pulpit för att inte göra skadan värre. 
 
IMG 0279
Tobbe njuter av utsikten från 11 våningen på stans högsta byggnad. Gran Hotell i Arrecife. 
 
IMG 0278
Efter nästan en veckas segling är det skönt att kunna beskåda sandstränder och land. 
 
Kort sagt, lugn segling och inga större incidenter vilket har visat sig varit bra mycket enklare för oss också så vi skall försöka hålla ner på omständigheter hädanefter också. Nu blir det nog lugnt från oss ett tag då vi inte har några större planer på att göra något med båten fören vi åker till Gran Canaria. Sen där blir vi till någonstans i mitten på november innan vi kastar ankar inför nästa etapp på resan. Tills dess! 
 
 
 
Over ' n ' out... och in med den! 
WARSKAVI FÅR BESÖK i MÄNGDER
 
"Live simply so that others may simply live" - Elizabeth Ann Seton
 
Då våra nya vänner hade en annan tänkt rutt framför sig, nämligen till Madeira, så valde vi att ta oss i kragen och våga segla själva igen. Eller själva och själva. Det var väl att ta i så vi kräktes och lite till. Från Lissabon hade nämligen Stefan, Tobbes far, bestämt sig för att åka med en bit. Likaså en ny vän, Susie. Vi hade därför helt plötsligt 2 paying crews på båten. Våra första!
 
Seglatsen från Lissabon tog oss till Sines, där blev vi liggandes några dagar och bara njöt av en liten hamn, liten stad och otroligt fint väder. Simon valde också här att göra en avstickare några dagar för att möta upp ytterligare en paying crew. Detta fick därför Ludde och Tobbe själva på båten för första gången någonsin. Samma morgon när de skulle lätta ankar för att ta sig till Lagos upptäckte dem att något läckt och fått in vatten upp över batterierna och fått seglatsen uppskjuten. Länspump på och allt var borta. Än idag har vi ingen aning om vad som kan ha varit anledningen till detta och vi har inte haft några problem med det igen eller strömbrist. Skumt. Men då Stefan, säkert tyckte lite synd om oss, sponsrade oss med landström i hela båten. Perfekt för att använda det nyinköpta toastjärnet (15E på någon bakgateaffär, vi kunde inte hålla fingrarna i styr) eller för den delen se til att batterier, datorer, telefoner och allt annat alla använder sig av inte bara måste laddas med båtens  batterier.
 
Till Lagos kom de två stackars landkrabborna (som säkert nu mera kan kallas sjöbusar då de klarat att lägga till för ankar, brygga OCH segla själva) två dagar senare efter att ha ankrat i en skum liten piratvik ca; 15 distans från Lagos. Vågigt var det men vi slapp nattsegla, eller lägga till på natten. Något vi sedan fick reda på var ett smart val då dem endast öppnar bron för att komma in till marinan mellan 09:00 - 19:00 (Portugisisk tid dessutom!). Efter beblandat oss med lokalbefolkninen på det där underbara sättet bara vi kan dök Simon upp med Paying crew nummer 3. Karin. Helt plötsligt under nattetid vart vi 4pers i förpiken och 2 i "salongen". Galet. Varmt och ingen lugt what so ever. Men vi överlevde och det blev senare dags för Susie att röra sig hemmåt och dags för oss att ta oss vidare.
 
I totalt stiltje gick vi från Lagos till Faro. Låg på ankar en natt och både åt och drack kungligt innan vi dagen efter åkte vidare till denna lilla by/stad, Mazagon. Marinan är gigantisk. Förmodligen större än staden. Men inte med mycket. Härifrån är det dags att säga hejdå till Stefan och puttra vidare för motor till Cadiz. Förhoppningsvis blir det inte så mycket mer motor efter det. Sen är det bara hålla tummarna för bra vindar ner mot Kanarieöarna. Marockoplanerna slopade vi då vi inte kände för att utmana oroligheterna efter karikatyrbilderna allt för mycket!
 
IMG 0131
En Stefan Ytterman. Observera den otroligt snajdiga bränna han redan lyckats ordna! Bra jobbet!
 
IMG 0154
En liten del av den Marina vi nu ligger i. Mazagon.
 
IMG 0128
Ludde fortsätter envisas med att slänga på Cowboyhatten och slänga av på tok för mycket kläder så fort solen kollar fram. Tror inte han har använt kläder på veckor nu...
 
IMG 0152
Massa loka tapasfik fanns det i stan. Här ett av favoriterna. Trevligt folk och dem lät oss äta upp alla mat. Ja, och en Tobbe kom med på bilden också!
 
IMG 0155
Karin sitter och steker likt den Stockholmare hon är!
 
Till nästa gång. Då sitter vi i Cadiz och inväntar vindar för en, vad vi hoppas/tror, femdagarsseglats till Kanarieöarna. Först Lanzarote. Mer om det snart.
 
Tills dess!
 
Over'n'out.... och in med den!

Subcategories