WARSKAVI TOAST REHAB
 
"Remember, it's not the fall that kills you, it's the sudden stop in the end" - Ryan Davis, några få sekunder innan han klättrar upp i masten utan säkerhetslina
 

Eftersom vi blivit liggandes lite extra på Lanzarote, Ludde och Tobbe med vänner från Sverige valde därför Simon och Karin att åka vidare. Från Lanzarote åkte därför Simon med Karin några dagar efter vårt förra inlägg. Las Palmas väntade på Gran Canaria. Seglingen dit blev förvånandsvärt hårdare än väntat men inga problem då Simon är en van seglare och hade inga nybörjare med sig denna gången. 
 
Det tog inte lång stund innan Simon fick ett samtal från Ludde. 
"Simon, vi behöver hjälp"
"Vad har ni nu gjort?"
"Njae, denna gången är det inte så mycket som vad vi har gjort utan snarare för att hårddra det vad du gjort"
"Vaddå vad jag har gjort? Vad har jag gjort?"
"Kommer du ihåg när du för några dagar sedan åkte från Lanzarote med båten...?" Ludde pausar för en dramatisk effekt och fortsätter sedan; 
"När du gjorde det så tog du även med dig något som jag och Tobbe nu verkar behöva för att komma av denna ön..."
Simon kommer på vad det är och avbryter tvärt; 
"PASSEN. Helvete också. Klart ni måste ha dem. Hur löser vi detta nu då?"  
 
Ja, det tog ett par dagar för oss att komma på att man behöver tydligen pass (legitimation räcker tydligen) för att färdas mellan öarna i kanarianska havet. Mer än vi visste och vi trodde det bara skulle vara som inrikes vart som helst. Tji fick vi! Efter Simon tagit hjälp av hamnkontoret i Las Palmas som fick skriva en lapp på spanska med stora bokstäver om hur otroligt viktigt det var att detta paket (innehållandes 2 svenska pass) skulle komma fram INNAN Tobbe och Luddes vänner behövde checka ut från sitt hotell och lämna Lanzarote för att flyga hem. Grymt. 2 dagar på oss. Stressade satt de goda vännerna och väntade på Lanzarote medan Simon tog sig till posten. Till vår glada förvåning fungerar posten i Spanien bättre än i Sverige. Passen kom dagen efter och vi kunde andas ut. 
 
Väl tillbaka på båten efter en otroligt tråkig 6h färja, som inte tog kort och vi hade inga lösa pengar, åt Ludde och Tobbe frukost vid 18:00 och mötte upp Elvira, Luddes lillasyster som ville se hur livet på en båt fungerar. Med lite smått pillande på båten och väldigt mycket mer turismande, upptäckande och lite utgång var nu hela besättningen fulltalig igen. Förvånandsvärt lite som behövdes göras på båten för den delen också upptäckte dem alla när vi börjat lista upp allt igen. Antagligen för vi redan sedan Brest jobbat på båten till och från efter diverse missöden. Det tackar vi nu för då vi kunnat tagit det lugnt och stilla och gjort lite i taget istället för att stressat i en vecka för att hinna bli klara. Nu har vi hållt på i en vecka förvisso men inte i många knop. 
 
Batterierna behövde sig en översyn ocks Online Pokieså så i samband med att Elvira kom ner hade Ludde beställt efter en batteriladdare för landström med alla möjliga egenskaper för att kunna se över batterierna. Detta har varit najs då Tobias pappa sponsrade med landström. Kombon har varit att hela vistelsen i Las Palmas (nära 3 veckor) har vi haft tillgång till elektrisitet. När vi dessutom har elektrisitet blir det väldigt mycket toast. Toastjärnet som bara går på 220v är inget vi kan använda på havet. Så det har blivit MYCKET toast. Det är billigt och vi har varit väldigt många på båten bitvis. 
 
Det är förvånandsvärt många backpackers som letar efter båt här också. Större delen av alla vi umgåtts med här nere har varit på jakt efter båt. När man sitter på en strand, fortfarande i nära 25grader mitt i natten, med ca; 50 backpackers som spelar musik, dansar, badar och allmänt bara har en otroligt lyckad kväll/natt inser man att de flesta dessutom är väldigt bra människor. Nackdelen som vi sett det är kanske att de inte har så stor seglingserfarenhet. Å andra sidan, det hade inte vi heller när vi väl började och se på oss nu. Redo att kasta loss för att korsa ett världshav vilken sekund som helst. 
 
Det tog därför inte så lång tid innan vi sprang in i Josef. Josef som är kapten på sin båt på hawaii, en 50ft trimaran, men blivit deporterad från Hawaii behövde hjälp att ta sig tillbaka till panama där hans båt nu blir chartrad till. Vi är ju inte de som är dem så vi tog på oss uppdraget att hjälpa mannen över pölen. Sagt och gjort efter båtmöte klubbade Kapten att vi var redo för Josef. Josef har därför senaste veckan hjälpt till på båten och också varit här och sovit. Men även Ryan (vår mastklättrande vän) och Nina har sovit de flesta nätterna i vår sittbrunn. Om inte Ryan kommit hem före Ludde sena nätter då det oftast brukar vara de som slåss om den sista sängplatsen. Tyvärr verkar det som om Ryan vann de kamperna oftare till Luddes förtret. 
 
Vi har i stort sett bara småfixat med båten men det kommer upp lite senare med bilder och lista. Stay in there. Annars har vi köpt mat för ungefär 2 meter kvitto på två olika affärer. Simon och Josef är och köper frukt och lite småfix nu för säkert några centimeter kvitto till och vi har bunkrat upp med ca; 200 l dricksvatten redan. Då har vi ändå dunkar och vår 70l dunk i fören kvar också. Vi ska nog klara oss denna överfarten också tror vi. Inga problem. Enda nackdelen vi ser är att vi inte lyckats byta till oss fler böcker att läsa så det blir till att beta av det vi har kvar i långsam takt! 
 
Första stop här näst Cap Verde. Vi beräknar att det tar ca; 7 dagar. Sedan stannar vi där i några dagar och omprovianterar och från det sedan tar vi oss över pölen på riktigt. Tills dess! 
 
MVH 
Warskavi crew, nu som 4 personer!