WARSKAVI FÅR BESÖK i MÄNGDER
 
"Live simply so that others may simply live" - Elizabeth Ann Seton
 
Då våra nya vänner hade en annan tänkt rutt framför sig, nämligen till Madeira, så valde vi att ta oss i kragen och våga segla själva igen. Eller själva och själva. Det var väl att ta i så vi kräktes och lite till. Från Lissabon hade nämligen Stefan, Tobbes far, bestämt sig för att åka med en bit. Likaså en ny vän, Susie. Vi hade därför helt plötsligt 2 paying crews på båten. Våra första!
 
Seglatsen från Lissabon tog oss till Sines, där blev vi liggandes några dagar och bara njöt av en liten hamn, liten stad och otroligt fint väder. Simon valde också här att göra en avstickare några dagar för att möta upp ytterligare en paying crew. Detta fick därför Ludde och Tobbe själva på båten för första gången någonsin. Samma morgon när de skulle lätta ankar för att ta sig till Lagos upptäckte dem att något läckt och fått in vatten upp över batterierna och fått seglatsen uppskjuten. Länspump på och allt var borta. Än idag har vi ingen aning om vad som kan ha varit anledningen till detta och vi har inte haft några problem med det igen eller strömbrist. Skumt. Men då Stefan, säkert tyckte lite synd om oss, sponsrade oss med landström i hela båten. Perfekt för att använda det nyinköpta toastjärnet (15E på någon bakgateaffär, vi kunde inte hålla fingrarna i styr) eller för den delen se til att batterier, datorer, telefoner och allt annat alla använder sig av inte bara måste laddas med båtens  batterier.
 
Till Lagos kom de två stackars landkrabborna (som säkert nu mera kan kallas sjöbusar då de klarat att lägga till för ankar, brygga OCH segla själva) två dagar senare efter att ha ankrat i en skum liten piratvik ca; 15 distans från Lagos. Vågigt var det men vi slapp nattsegla, eller lägga till på natten. Något vi sedan fick reda på var ett smart val då dem endast öppnar bron för att komma in till marinan mellan 09:00 - 19:00 (Portugisisk tid dessutom!). Efter beblandat oss med lokalbefolkninen på det där underbara sättet bara vi kan dök Simon upp med Paying crew nummer 3. Karin. Helt plötsligt under nattetid vart vi 4pers i förpiken och 2 i "salongen". Galet. Varmt och ingen lugt what so ever. Men vi överlevde och det blev senare dags för Susie att röra sig hemmåt och dags för oss att ta oss vidare.
 
I totalt stiltje gick vi från Lagos till Faro. Låg på ankar en natt och både åt och drack kungligt innan vi dagen efter åkte vidare till denna lilla by/stad, Mazagon. Marinan är gigantisk. Förmodligen större än staden. Men inte med mycket. Härifrån är det dags att säga hejdå till Stefan och puttra vidare för motor till Cadiz. Förhoppningsvis blir det inte så mycket mer motor efter det. Sen är det bara hålla tummarna för bra vindar ner mot Kanarieöarna. Marockoplanerna slopade vi då vi inte kände för att utmana oroligheterna efter karikatyrbilderna allt för mycket!
 
IMG 0131
En Stefan Ytterman. Observera den otroligt snajdiga bränna han redan lyckats ordna! Bra jobbet!
 
IMG 0154
En liten del av den Marina vi nu ligger i. Mazagon.
 
IMG 0128
Ludde fortsätter envisas med att slänga på Cowboyhatten och slänga av på tok för mycket kläder så fort solen kollar fram. Tror inte han har använt kläder på veckor nu...
 
IMG 0152
Massa loka tapasfik fanns det i stan. Här ett av favoriterna. Trevligt folk och dem lät oss äta upp alla mat. Ja, och en Tobbe kom med på bilden också!
 
IMG 0155
Karin sitter och steker likt den Stockholmare hon är!
 
Till nästa gång. Då sitter vi i Cadiz och inväntar vindar för en, vad vi hoppas/tror, femdagarsseglats till Kanarieöarna. Först Lanzarote. Mer om det snart.
 
Tills dess!
 
Over'n'out.... och in med den!